- Amandas

Jag måste få skriva av mig.

Vi har en uppgift i skolan, på Svenska-lektionerna och Engelska-lektionerna, då håller vi på med Boken om mig, och The Book about me. Boken ska ha minst 6 kapitel om mig, 3 kapitel på engelska och 3 kapitel på svenska. 

"BLÄÄ", "Varför ska vi göra det här?" "TRÅKIGT!" och "Vi gjorde ju det här i femman". Ja, men i femman var vi andra personer än vad vi är idag. (Sådana här kommentarer kommer ju inte bara på sådana här uppgifter, utan egentligen hela tiden. När vi ska jobba i matteboken - Haha, då är jag med och gnäller -, när vi ska göra gruppuppgifter, A L L T )

Jag tycker att Boken Om Mig- uppgiften är jätte bra. Hur menar jag då?

Alla, eller nästan alla skriver då: Hej, jag heter Berta Bertsson. Jag bor i Tyersö med mamma, pappa, och 7 syskon, och i love music, I love.. I love.. I hate... 

Jag måste säga att jag tycker det blir riktigt tråkigt då. Det blir så ointressant, det händer ingenting i texten, och varför ska jag då läsa det? Jag försöker skriva som en berättelse. Jag har gjort som så att det är sommar. En flicka som heter Saga har smugit ut från huset för första gången, väldigt väldigt sent på kvällen och tidigt på morgonen. Hon går till en sjö, där hon ser en annan flicka i samma ålder, 12-13 år, hon heter Amanda. Saga börjar bli intresserad, varför sitter Amanda där, ensam och nu? Amanda börjar berätta om sig själv, om sitt liv, om sina tankar. Men plötsligt är klockan 10 på morgonen. Saga skyndar sig hem och kommer tillbaka samma tid nästa dag. Och så håller det på. 

(VARNING: skryt) Jag tycker att det blir mycket mer intressantare då. Och det är spännande att skriva i tredje person, då är man ju en utomstående och måste verkligen iaktta sig själv utifrån. Det är väldigt spännande. 

Så jag tycker att den här uppgiften har ett väldigt bra syfte, och just nu när man kommer in i tonåren. Tonåren är ju en tid där många verkligen börjar testa vilka det är. Det händer ju mycket, som sin personlighet och med kroppen också. (Nu ska jag inte säga så mycket, jag vet nästan ingenting utan bara det mamma&pappa och några av kompisarna har berättat, men jag spekulerar lite) Så jag tycker det är bra med en sådan här uppgift, det är ju ett identitetssökande, och man söker sin identitet hela livet, eller hur? Det gäller bara att förstå varför man gör det och vad man gör.